I byn Grenåsa, söder om Tenhult, tänker Simon Jonegård multifunktionellt på landskapsnivå. Förutom att driva sin byggnadsvårdsbutik försöker han restaurera, gynna och dra nytta av vad gårdens 90 hektar kan erbjuda.

Jag vill visa att det går att leva på natur- och kulturvård. I dag har jag exempel där jag gått från produktionsskog till naturbetesmark och fått många fler värden. Landskapet upplevs trevligare, har högre biologisk mångfald, med fler ekosystemtjänster och ger bättre betalt.

Exemplet med omställning till naturbetesmark ger honom en ersättning om 3 500 kronor per år och hektar. Utöver det har han bildat ett naturvårdsavtal och ett biotopskyddsområde, etablerat ädellövsbestånd och utfört veteranisering samt återvätning. Nyligen gjorde han också en naturvårdshuggning som kunde finansiera upprustningen av en bilväg.

Många markägare kanske räds naturvård, men jag ser det tvärtom. Länsstyrelsen inventerade nyligen fladdermöss och fann sju arter, det är ett bra exempel. För mig ger sådana här saker ett högre värde och jag behöver inte förlora inkomst för det, bara tänka annorlunda. Om jag hade kört ett konventionellt skogsbruk är jag osäker på om jag hade tjänat mer än i dag, säger Simon.

Simon följde med Skogens mångbruk till mångbrukskonerens på Mundekulla och nästa gång vi hörs av har Skogens kraft träffar har han precis genomfört en workshop kring fönsterrenovering i kulturreservatet Åsens by, där ett 30-tal besökare fick sina frågor besvarade.

Men till vardags Annars är det på hemmaplan han möter flest människor. Hans breda erfarenhet och filosofi har gjort gården Grenåsa till en mötesplats för nyfikna inom kulturlandskap och byggnadsvård. Eller som han själv beskriver Grenåsas utveckling: ”Restaureringen kan liknas vid en lång läroprocess där hus och marker utgör läroboken.”

På gården har han också ett bandsågverk. Varje vinter går han ut i sin skog och synar ut några ändamålsenliga tallar och granar som plockhuggs. Dessa lägger han i bandsågen och blir exempelvis panelvirke och syllar i specialdimensioner.

• Då får jag fram det jag önskar i kvalitet, det kanske är min största drivkraft. Jag har själva gamla hus och inom byggnadsvården finns en stor efterfrågan.

På gården finns även boendeuthyrning samt vandringsslinga och i dag är den ett demonstrationsområde för hur man kan främja pollinering och kulturlandskap. Gården är även demonstrationgård för hållbar utveckling i biosfärområdet Östra Vätterbranterna. När det här skrivs har Simon precis blivit en del i projektgruppen för Äng till äng (ett projekt som syftar till att öka kompetensen om hur blomrika slåttermarker kan anläggas, bevaras och utvecklas genom fröinsamling, sådd, plantering och skötsel).

Många upplever det knepigt att navigera bland stöd och åtgärder men Simon tipsar om att använda nätverk och fråga rätt personer.

• Visst, jag har jobbat med frågorna och har nätverk men det behöver inte vara svårt. Min känsla är att myndighetspersoner är behjälpliga så det handlar om att lyfta luren och våga fråga.