Över 30 delägare – och en gemensam riktning framåt.

I en tid där ägarsplittring ofta beskrivs som ett hinder för aktivt skogsbruk visar Björkvreten i Ramsberg något annat. Här samäger en växande släkt en drygt 500 hektar stor skogsfastighet – och har utvecklat en modell som både fungerar i praktiken och pekar framåt.

Sedan 1920-talet har fastigheten gått i arv inom familjen. För varje generation har antalet ägare blivit fler, men i stället för att leda till passivitet har det skapat engagemang. Skogen är en gemensam angelägenhet, där arbetsdagar, exkursioner och samtal är en självklar del av förvaltningen.

För att få det att fungera har familjen tagit fram ett måldokument för ägande och skötsel. Där slås fast att skogen ska brukas långsiktigt, med goda rekreationsvärden och rimlig ekonomisk avkastning. Besluten fattas genom en styrelse med representanter från delägarna – en struktur som skapar tydlighet utan att stänga ute engagemang.

– Det handlar om att få många viljor att dra åt samma håll, snarare än att försöka göra alla lika, är en återkommande tanke i arbetet.

Två av dem som aktivt bidrar till att hålla ihop helheten är Tyra von Schwerin och Erik Westholm. De är både delägare och drivande i att öppna upp fastigheten för lärande och erfarenhetsutbyte, bland annat som värdar inom projektet Mångbrukets mångfald.

När de bjuder in till Björkvreten är det inte bara skogen som står i centrum – utan själva sättet att äga och förvalta den.

Samtidigt pågår ett tydligt skifte i hur skogen brukas. I samband med att en ny skogsbruksplan togs fram under 2020-talet valde familjen att höja ambitionen. Tillsammans med Hogda Skog har man utvecklat en plan som bättre balanserar virkesuttag med skogsekosystemets funktioner. Med stöd av drönarteknik, fältarbete och naturinventeringar har en mer detaljerad och anpassad grund lagts.

De första åtgärderna, med plockhuggning som start, markerar en riktning mot ett mer variationsrikt och flexibelt skogsbruk.

Erik Westholm, professor emeritus vid SLU och en av delägarna, har parallellt fördjupat frågorna i sin bok Tio tankar om skogens framtid. Där lyfter han behovet av nya perspektiv på skogsbruk – perspektiv som i Björkvreten redan prövas i praktiken.

Det som gör fastigheten särskilt intressant är just kombinationen: många ägare, en tydlig struktur och en vilja att utveckla både brukande och målbild över tid.

Här blir mångbruk inte ett projekt vid sidan av – utan en konsekvens av hur skogen ägs och värderas. Produktion, biologisk mångfald, rekreation och sociala värden ryms parallellt, och besluten formas i dialog snarare än i enskilda beslut.

Det kräver mer arbete. Fler samtal. Mer lyssnande.

Men det skapar också något annat.

En skog som bär – inte bara ekonomiskt, utan socialt och ekologiskt. Och en modell som visar att även ett splittrat ägande kan bli en styrka, om det tas på allvar.

Björkvreten är kanske inte en lösning för alla. Men det är ett konkret exempel på att framtidens skogsbruk inte bara handlar om hur vi brukar skogen – utan om hur vi väljer att göra det tillsammans.